Tack för maten
Igår var vi alltså ute och gjorde stora stan osäker. Vi åt på restaurang och sedan gick vi på bio. Fast det kanske inte går under rubriken att göra stan osäker, inte vet jag. Hemifrån och utan barn var vi iallafall. Och någon drack öl.
Vi var på Haket och åt. Vi har varit där en gång tidigare och då fick vi intrycket av att det var trångt och stökigt.
Andra intrycket blev tyvärr inte bättre. Tyvärr säger jag för att maten faktiskt var god, och personalen var väldigt trevlig, men allt annat blir det minus för.
Borden var ungefär i sidobordshöjd, och soffan respektive pallen (!) vi satt på var kanske 35 cm över havet (jag överdriver kanske lite. En smula).
Man satt med armbågarna upp i vädret och vi såg ut som två 7-åringar vid vuxenbordet.
Bullernivån var över det normala och säkert på gränsen till skadligt.
Tips från coachen; bullerskydd mellan borden kanske?
Dessutom hade vi (o)turen att hamna bredvid ett grabbgäng (läs 35+are), som bidrog till den höga decibelen. Det var 11-12 st fulla, rökande danskar intryckta i ett hörn. Att de rökar betyder att de sprang in och ut var 5:e minut och höll på att välta vårt bord ungefär var 5:e minut. Att det inte spilldes mer än lite cola på ett av deras bord kan klassas som ett mindre mirakel.
När förrätten kom in tackade jag Gud eller vem det nu är som styr. Inte för att den var himmelskt god utan för att den fick tyst på danskarna för ett slag. När den var slut längtade jag bara efter deras huvudrätt.
Nä, men om man inte ska vara så gnällig, och om man inte har så höga krav på att sitta bekvämt eller att höra vad den man äter med säger, så var det en toppenrestaurang!
