Linas lilla värld ♥

Näe, nu får det räcka. Jag tar mitt pick och pack och flyttar. Någon som kan hjälpa till och bära? Jag bjuder på pizza. Jag loooovar, det är inte så mycket som ska med, jag ska slänga en del.. Det nya stället: www.linaslillavarld.devote.se Vi ses där! (med eller utan flytthjälp)

Vi ska iväg och träffa våra föräldragruppskompisar idag, kl 11. Innan dess är det några saker jag behöver få gjort. Jag ska duscha, slå in paket till svärmor som fyller år idag, dammsuga är nödvändigt och jag ska äta gårdagens smörgåstårta (ja, jag vet vad ni tänker: Gud, vad synd om dig då! Nä, det är det inte, jag ville bara flika in det någonstans här så att någon, någonstans kanske sitter och blir lite sur för att jag äter smörgåstårta till frunch. Där borde vara nån som blir det i alla fall)
Men just nu gör jag.... ingenting. De grejerna är ju lite svåra att utföra från soffan.
Kan vara där bekymret ligger.

Jag har ju såna lite då och då.
Livskriser.
Då tar jag ett ryck och kollar jobb, utbildningar och möjligheter. Tänker över vad jag vill göra med mitt liv, ska jag läsa? VAD ska jag läsa? Hur länge ska jag läsa? OM jag nu läser till nåt, finns det jobb efteråt? Hur ska man göra med pengar? Är ju inte så glad för att ta lån.
Dessa funderingar slutar alltid med att jag deppar lite, för jag hittar inte svaret på en enda av frågorna ovan, så då gör jag ingenting. Fortsätter i samma gamla hjulspår. Där det är välbekant och tryggt.
Men nu är det inte så välbekant och tryggt längre. Jag har varit borta länge, i skrivande stund ett år och fyra månader. Och Wilda ska lämnas.
Wilda ska lämnas till en främmande människa som ska ta hand om henne. Ta på skorna, inte glömma mössan. Ge henne mat, hon gillar inte fisk. Sova middag, hon behöver vara nära. När Wilda behöver tröstas vill hon inte kramas, men ändå vara nära.
Jag vet allt om Wilda, jag kan henne. Utan och innantill.


Jag vill inte.

Igår var jag i Ängelholm på modevisning, vilket var mycket trevligt. (Mycket bra initiativ, Mia!)
När jag sen skulle hem hade det blivit mörkt, och jag körde väg 13 hem (eftersom jag alltid är ute i sista stund körde jag snabbast möjliga väg dit, och den inkluderar inte väg 13).
De håller tydligen på med vägarbete där, de hade skrapat av lite av asfalten, som de gör innan de lägger ny, så där var alltså inga linjer på vägen.
Alltså, det var rena Flugornas herre!
Var ska man köra? Var slutar vägen? Hur långt ut till mitten kan jag köra med min monstertruck? Hade det varit ljust ute hade detta aldrig varit nåt problem... Oj, kör jag mitt på vägen nu?! Det är därför såna som jag borde stanna hemma efter kl. 20.30 (vid vintertid 16.00)...

Nej, nån bra anarkist hade jag fan inte blivit. Jag måste ha regler och lagar och linjer att köra efter.

Dagen har bestått av tidig uppstigning, en runda till Ängelholm, liiiite shopping (gäller att hålla i stålarna såhär i hårda tider)(=innan lön då), blomfix och lerduveskytte.
Blir inte mycket mer tradande än så om det, utan det får bli bilder istället. Det är ju mycket roligare också, eller hur?!
Hoppas ni kan få en bild av vår dag. (Förlååååt!)



Ingredienser


Resultat (Vi fick kläder av en mamma på mammas dagis och detta är tacken!)


Duva lilla, du vet inte vad som väntar.








Ongen får följa med på det mesta. Mamman skulle ju också skjuta idag.





Bössan bruten, då är det färdigskjutet.


Pusskalas har vi också hunnit med. Wilda ville hem tidigt från kalaset, gillar inte pussar.


Alla bilderna är oredigerade (förutom när jag gör kollage, då kan det hända att det slinker in nån liten justering), det är olika inställningar på kameran som gör att färgerna blir klarare på vissa bilder. Skulle bara säga det.

Tack för kaffet!

Wildingen vaknade på fel sida idag, och har varit sur sen dess :(
men jag ska inte klaga, hon är den gladaste ungen jag vet. Som tur är kommer såna här dagar väldigt sällan.
Imorse var vi på babysången, och W hade väääldigt svårt för att vara stilla idag. Efter sången körde vi och hälsade på pappan, och sen slocknade hon gott.
Nu sitter jag i soffan och är extremt otaggad på att städa medan Wilda ömsom försöker krypa in under soffan (det går sådär) ömsom hänger vid soffbordet och testar mig genom att sätta upp foten på den undre skivan. Efter middagsluren är donnan på bättre humör, men mamman är fortfarande trött. Blir en tidig kväll (jo säkert, skulle det ju bli igår också men utan förvarning var klockan över midnatt).

Har ni aldrig sett en småsvettig småbarnsmorsa med barnvagn stå och fota mitt i skogen med en iphone?

(Antagligen inte)

Helgens alla kalas, menar jag då. Klåfingrigheten har vi haft länge här i huset :)
Just nu väntar vi på att havregröten ska svalna (Wilda väntar genom att känna lite på diskmaskinen), sen är det städdags idag! Tjohooo.
Nä, kanske inte så kul, men det är skönt när det är gjort, och nu kan vi njuta av ett städat hem i påskhelgen.
Igår satt jag vid datorn och tradera nästan ända in på småtimmarna. Halv två var hon när jag gick och lade mig.
Damn you, Tradera!
Wilda fick ju ett par converse av sin fadder i påskpresent, och då råkade jag själv bli lite sugen så att säga (nitiskt överbjudande, mitt maxbud ändras lite då och då...)
Nu har jag hittat ett par ooovanliga converse, och auktionen går ut på måndag, just nu leder jag budgivningen, och jag hoppas det stannar där. Både för plånbokens skull och mitt ego ;)
Drömma kan man ju.

Denna dagen har bestått av loppis-besök (fick inga förväntade mängder med mig hem:( ), lunchfika i ljungballa city (varm oboy och räkbaguette, helt ok brunch), rengöring av kräkig bilbarnstol (mer om det sen för den som vill, annars är det ju bara att hoppa över det stycket, inget konstigt), inspektion av svärisarnas blivande uterum (som svärfar sa: det ska nog gå att dricka några öl här), sedan fika med dem (gofika, Wilda fick smaka av pappan, efter det blev det bad).
Vi avslutade dagen med hemmasågad flintastek. Inte alls dumt, faktiskt.
Trevlig dag, förutom kräkstolen.
Ongen verkade tycka att det var en bra idé att lägga ett par kaskader i bilen.
En fredagkväll. När mamman ska ut på galej och har tagit på sig axelbandslös bh. När man tagit på sig obekväma kläder och spacklat huet och dessutom sitter på tåget till stora stan för att äta middag och ta en vinare, då vänder man inte i onödan och tar nytt tåg hem kan jag säga.
Så detta fick stackars, äckelmagade Fredrik ta hand om själv (inte för att han bad mig komma hem, absolut inte, jag bara menar att det kanske vid detta tillfälle hade underlättat lite om vi varit två. Det är nästan lite karakteristiskt av Wilda att passa på att kaskadkräka just en sån här kväll).
Han skrubbade bilstol, bil, onge, kläder och skor. Trots detta luktar det aaaaapa i bilen.
Idag har jag alltså rengjort bilstolen igen. Fick efter ett par om och men av klädseln och den åkte in i tvättmaskinen fortare än kvickt. Sedan var det det enkla kvar, plastdetaljerna.
Trodde jag.
Ongen hade sån precision att hon lyckades pricka (fylla) bältesknäpparen.
Jag skrubbade, gned och torkade. Till slut satt jag tillochmed med topz i bältesknäpparen. När jag gnidit där i en respektabel liten timme tänkte jag att "Nu jävlar är den ren! Ut i solen och torka med dig!"
Mm, fast det var den inte.
Om det är någon som undrar, så kan jag berätta att det är skillnad på ljuset i tvättstugan från en lågenergilampa från Ikea och ljuset som är där ute, solljuset, du vet.

Har precis sett ett halvt avsnitt av "En unge i minuten".
Det var ju inte alls som på tv, i filmerna, så som man fått för sig.
Ingen skrek. Ingen skällde på papporna eller sköterskorna. Mammorna var svettiga och osminkade. Bebisarna var blodiga och hade fullt med fosterfett på kroppen när de kom ut.
Den nakna sanningen. Fint.
Känner mig inte alls rädd för en vanlig förlossning. Kejsarsnitt är ju en baggis för mig numer.
Skulle det bli urakut (barnet tas ut på några få minuter) är jag kanske inte så tuff längre, men den tiden den sorgen.
Just idag är jag kaxig :)

En av världens bästa uppfinningar borde vara kamera i mobilen. Och sedan vi fick systemkameran i julklapp ligger digitalkameran bara och skräpar. Har säkert inte blivit tryckt på sedan jul. Stackare, vem vill inte bli nertryckt liksom?
I alla fall, mobilkameran: tar bra bilder (nästan lika bra som digitalaren), är ALLTID med (om inte så är det ju katastrof av flera andra anledningar), snabbt att plocka upp för att inte missa ett fotofillfälle.

Veckan som gått genom iphonen


Powernap, kelar med snutten (En gammal rälig snutte går bra, men sin egen mamma? Neeejdå!)


Festligt med nappen på fel håll (Lättroad någon?)


Ibland är det bra med många fack i skötväskan, ibland lite mindre bra. (Som när man står och svär över var i helvete alla jävla skedar tar vägen, då hade det kanske varit bra med lite färre fack)


Snacka om tajming!


Jag tänkte att Wilda skulle gå in till huset från bilen istället för att bli buren, men hon bara satte sig på rumpan hela tiden, så vi stannade ute ett tag. Vilket nog var populärt.








I väntrummet hos tandläkaren. Attackerar en docka lite bara.


Variation är bra skit