Linas lilla värld ♥

Fredrik har fått för sig att han ska titta på tv via datorn ikväll, mest bara för att det är fräckt.
Efter middagen börjar han leta efter hdmi-kabeln. Han letar på alla möjliga ställen och jag tipsar om ställen också. Fredrik verkar inte tycka att mitt engagemang räcker och menar att det den ju inte bara kan försvinna?!
Jag reser mig från soffan, går fram till tvn, och där sitter den.
Hdmi-kabeln.
Precis där den ska vara.

När det är "den" tiden på månaden hjälper inte femtioelva salta pinnar mot chokladsuget.
Om det var någon som undrade, så kan jag bekräfta det.
Det.... känns lite jobbigt nu.

Jag tror jag går och lägger mig istället.

Ibland hänger jag lite på Blocket-appen och kollar annonser. Det brukar gå bra i ca 2 minuter sen kokar jag av alla felstavningar och särskrivningar.
Vissa annonser är skrivna med så dålig svenska att man knappt kan utläsa vad det är som säljs.
Så jag tittar på bilderna mest. Som alla andra barn liksom.
Ikväll hamnade jag bland barnvagnarna eftersom jag ibland drömmer om en smal-vagn som inte fastnar i kläderna i gångarna på HM och som inte ger Wilda whiplash-skador när jag missar lite med avståndsbedömningen.
I alla fall, den här vagnen dök upp:
https://www.google.se/search?hl=sv&sugexp=frgbld&gs_nf=1&cp=12&gs_id=y&xhr=t&q=maxi+cosi+mura&bav=on.2,or.r_gc.r_pw.r_qf.,cf.osb&biw=1024&bih=674&wrapid=tljp1333022314421016&um=1&ie=UTF-8&tbm=isch&source=og&sa=N&tab=wi&ei=b050T6HZCob04QSqmNitDg
och då undrar jag två saker i mitt stilla sinne.
1. Personen som kom på namnet på vagnen (och det faktum att sitsen liknar en sån man har på cykeln), var hen full?
2. Har hen fått mycket skit?
Det är vad jag undrar såhär på kvällskvisten.
Nu är jag trött
Ligisten och jag ska (försöka) ta oss in till byn imorgon och sjunga (eller vad man nu kallar det.. ;)

FÖR DET VERKAR INTE SÅ!

"då visste jag det före dig"

Och? (för att gå ner på en tolvårings nivå)

Denna dagen har bestått av loppis-besök (fick inga förväntade mängder med mig hem:( ), lunchfika i ljungballa city (varm oboy och räkbaguette, helt ok brunch), rengöring av kräkig bilbarnstol (mer om det sen för den som vill, annars är det ju bara att hoppa över det stycket, inget konstigt), inspektion av svärisarnas blivande uterum (som svärfar sa: det ska nog gå att dricka några öl här), sedan fika med dem (gofika, Wilda fick smaka av pappan, efter det blev det bad).
Vi avslutade dagen med hemmasågad flintastek. Inte alls dumt, faktiskt.
Trevlig dag, förutom kräkstolen.
Ongen verkade tycka att det var en bra idé att lägga ett par kaskader i bilen.
En fredagkväll. När mamman ska ut på galej och har tagit på sig axelbandslös bh. När man tagit på sig obekväma kläder och spacklat huet och dessutom sitter på tåget till stora stan för att äta middag och ta en vinare, då vänder man inte i onödan och tar nytt tåg hem kan jag säga.
Så detta fick stackars, äckelmagade Fredrik ta hand om själv (inte för att han bad mig komma hem, absolut inte, jag bara menar att det kanske vid detta tillfälle hade underlättat lite om vi varit två. Det är nästan lite karakteristiskt av Wilda att passa på att kaskadkräka just en sån här kväll).
Han skrubbade bilstol, bil, onge, kläder och skor. Trots detta luktar det aaaaapa i bilen.
Idag har jag alltså rengjort bilstolen igen. Fick efter ett par om och men av klädseln och den åkte in i tvättmaskinen fortare än kvickt. Sedan var det det enkla kvar, plastdetaljerna.
Trodde jag.
Ongen hade sån precision att hon lyckades pricka (fylla) bältesknäpparen.
Jag skrubbade, gned och torkade. Till slut satt jag tillochmed med topz i bältesknäpparen. När jag gnidit där i en respektabel liten timme tänkte jag att "Nu jävlar är den ren! Ut i solen och torka med dig!"
Mm, fast det var den inte.
Om det är någon som undrar, så kan jag berätta att det är skillnad på ljuset i tvättstugan från en lågenergilampa från Ikea och ljuset som är där ute, solljuset, du vet.

Eller skjut pensionärsjävlarna.

Eller förresten, skjut dem, jag vill hem till min familj.

Nej, så illa var det inte. Jag blev inte duschad med morot.
Men i plaskbetyg får nog Wildisen fullt pott. Jag hittade nämligen en morotsbit (som satt i pannan innan badet) på kaklet i duschen.
Duktigt av henne :)

Man brukar ju ha en favoritdag i veckan. En dag som man tycker är lite, lite bättre än de andra dagarna.
Jag har nog aldrig haft nån speciell favoritdag innan när jag jobbade, eftersom min helg till exempel skulle kunna infalla på en måndag och tisdag istället för det traditionella.
Men nu! Nu har jag fått en favoritdag: torsdagen!

• Helgen är nära, vi längtar efter att få mysa med vår kille i dagarna tre (eller 2,5 om man ska vara petig)
• På förmiddagen är det babysång och öppen förskola i s:t petri, alltid kul och se andra söta barn (fast inget barn är ju sötare än vårt;) och trada lite med andra mammor
• Oftast blir det mammafika på torsdagseftermiddagarna och där blir det ännu mer tjöt och söta barn.

Torsdagen är helt enkelt en rolig dag :)

Med detta sagt kan jag ju passa på att berätta att jag haft en himla bra dag idag (ifall det underförstådda inte blev förstått), trots några mindre utbrott från min sida som innefattar små barnskor som dras av, morötter under strumpor i strl 36, smutsiga byxor i vuxenstrl och avsaknad av skärp när man redan är fullt påklädd.
Men som sagt, en kanondag i övrigt! Har höga förväntningar på morgondagen.

Tydligen är jag helt nollad på filmer och dylikt. Tänkte lägga upp en film på Wilda i bloggen som jag laddat upp på You Tube, men det fixade jag inte.
(Tro för guds skull inte att jag ger upp, absolut inte, detta är bara början, kanske på en lång följetång, kanske inte. Time will tell)

Men här är alltså filmen, på You Tube, inte i bloggen :/

Har precis sett ett halvt avsnitt av "En unge i minuten".
Det var ju inte alls som på tv, i filmerna, så som man fått för sig.
Ingen skrek. Ingen skällde på papporna eller sköterskorna. Mammorna var svettiga och osminkade. Bebisarna var blodiga och hade fullt med fosterfett på kroppen när de kom ut.
Den nakna sanningen. Fint.
Känner mig inte alls rädd för en vanlig förlossning. Kejsarsnitt är ju en baggis för mig numer.
Skulle det bli urakut (barnet tas ut på några få minuter) är jag kanske inte så tuff längre, men den tiden den sorgen.
Just idag är jag kaxig :)

Ljudet av Wildas händer mot golvet (det liksom klatschar lite) när hon kryper, det skulle jag kunna lyssna på i evighet.

En av världens bästa uppfinningar borde vara kamera i mobilen. Och sedan vi fick systemkameran i julklapp ligger digitalkameran bara och skräpar. Har säkert inte blivit tryckt på sedan jul. Stackare, vem vill inte bli nertryckt liksom?
I alla fall, mobilkameran: tar bra bilder (nästan lika bra som digitalaren), är ALLTID med (om inte så är det ju katastrof av flera andra anledningar), snabbt att plocka upp för att inte missa ett fotofillfälle.

Veckan som gått genom iphonen


Powernap, kelar med snutten (En gammal rälig snutte går bra, men sin egen mamma? Neeejdå!)


Festligt med nappen på fel håll (Lättroad någon?)


Ibland är det bra med många fack i skötväskan, ibland lite mindre bra. (Som när man står och svär över var i helvete alla jävla skedar tar vägen, då hade det kanske varit bra med lite färre fack)


Snacka om tajming!


Jag tänkte att Wilda skulle gå in till huset från bilen istället för att bli buren, men hon bara satte sig på rumpan hela tiden, så vi stannade ute ett tag. Vilket nog var populärt.








I väntrummet hos tandläkaren. Attackerar en docka lite bara.


Variation är bra skit

Den omtalade Bechamelsås-anekdoten, här kommer inlägget!

Ja, för er som inte hängt med från början kan man få en liten recap här.
Alla ombord? Då kör vi.
Nu hoppas jag att jag inte höjt förväntningarna till skyarna över denna lilla historia, eftersom det verkligen inte är nått över sig speciellt. Det är alltså ingen HAHAHAHAHA-historia, utan kanske mer en hehe-historia.

Fredrik var som sagt och handlade ett flertal gånger den dagen, och innan han körde hemifrån förklarade jag var jag trodde att såsen skulle stå, allt för att det skulle gå så fort som möjligt.
Fredrik brukar bara lyssna med ¼ av ett öra, så efter en stund ringer han, inte helt oväntat.

F: Hej! Var sa du att såsen skulle finnas?
L: Antingen vid köttet eller vid den färska pastan.
F: Asså, jag har tre stycken från personalen här nu som hjälper mig att leta. Och de säger att de aldrig haft färdig Bechamelsås.
L: JO! Det finns visst, jag har ju köpt den hos dem innan! (Ungefär är nånstans börjar jag undra om jag ska behöva köra in till affären själv och visa var fan såsjävlen står) Grön Tetraförpackning, Knorrs.
F: (Förmedlar vidare mina ord till personalen som fortfarande hävdar att de inte har såsen, ber också Fredrik att fråga mig (igen) var den i så fall skulle stå)
L: (Slår mig för pannan. Asså, jag orkar inte) Vid den färska pastan, ungefär där påläggen går över till korv som sen blir bacon. Efter baconen kommer färsk pasta och lasagneplattor, och där borde såsen vara.
F: (går bort mot kyldisken) Korv... Färsk pasta... Lasagneplattor... Jaha, minsjäl! Där är såsen! Bechamelsås, Knorr.
L: Jaa, precis där jag sa att den skulle stå. (Lite lagom nöjd, inte alls överdrivet eller så)



Om folk bara kunde lyssna på mig FRÅN BÖRJAN istället...

Ja, inte för att vinna tävlingen. Det skulle krävas ett smärre (läs: ganska stort) mirakel att vaska fram ca 280 röster över natt.
Men för att hamna på 10:e plats (som kanske inte är såå illa pinkat i slutändan), så behöver vi alltså 6 röster. Till imorgon. Jag hade fått lite frid i sinnet om vi varit tiondeplatsare (lite som att nu kan jag dö lycklig, fast kanske lite överdrivet. En smula bara). Istället för elfteplatsare. Säg det högt för dig själv.
Det tillochmed låter illa. Rimmar inte liksom. Elfteplatsare.
Nåja, vad vore väl en bal på slottet?


Men i alla fall, nu har jag tjatat så många gånger om detta, så det blir sista gången nu. (Ända tills det är dags för ny rolig tävling ;)
Hit ska du: http://app.lokaltidningen.se/IC/view/vote.asp?contest=429780d933e93094ca071c0f963281e6&entry=34b2c4ee48361b0e7f8bc76f4ca0aa70 och göra din business.
DO IT!

På storköpets parkering. Och Wilda sover.
Man kunde ju haft roligare.
Var är den där deltidsanställde assistenten när hen behövs? ;)

Men ibland hade det varit bra med en assistent. Som igår när jag skulle sy gardiner, eller när Wilda har bajsat jättejättemycket så man inte riktigt vet var man ska börja (händer ganska sällan som tur är), eller som nu: Wilda hann somna på en ca 3 minuter lång bilfärd från simhallen till affären. Jag har 4 backar och två stora påsar med tomburkar, måste alltså ha vagn. Och Wilda har precis somnat, och lär nog sova minst en halvtimme iaf.
Då skulle det ju vara bra med en assistent att ringa (när som helst på dygnet) som kan passa Wilda medan jag pantar burkar i lugn och ro.

Jag försöker sy gardiner till Wildas rum.
Det går inte jättebra, om man säger så.
Det finns en risk att det bara blir en gardinlängd. Ungefär så bra går det.

Igår var vi alltså ute och gjorde stora stan osäker. Vi åt på restaurang och sedan gick vi på bio. Fast det kanske inte går under rubriken att göra stan osäker, inte vet jag. Hemifrån och utan barn var vi iallafall. Och någon drack öl.

Vi var på Haket och åt. Vi har varit där en gång tidigare och då fick vi intrycket av att det var trångt och stökigt.
Andra intrycket blev tyvärr inte bättre. Tyvärr säger jag för att maten faktiskt var god, och personalen var väldigt trevlig, men allt annat blir det minus för.
Borden var ungefär i sidobordshöjd, och soffan respektive pallen (!) vi satt på var kanske 35 cm över havet (jag överdriver kanske lite. En smula).
Man satt med armbågarna upp i vädret och vi såg ut som två 7-åringar vid vuxenbordet.
Bullernivån var över det normala och säkert på gränsen till skadligt.
Tips från coachen; bullerskydd mellan borden kanske?
Dessutom hade vi (o)turen att hamna bredvid ett grabbgäng (läs 35+are), som bidrog till den höga decibelen. Det var 11-12 st fulla, rökande danskar intryckta i ett hörn. Att de rökar betyder att de sprang in och ut var 5:e minut och höll på att välta vårt bord ungefär var 5:e minut. Att det inte spilldes mer än lite cola på ett av deras bord kan klassas som ett mindre mirakel.
När förrätten kom in tackade jag Gud eller vem det nu är som styr. Inte för att den var himmelskt god utan för att den fick tyst på danskarna för ett slag. När den var slut längtade jag bara efter deras huvudrätt.
Nä, men om man inte ska vara så gnällig, och om man inte har så höga krav på att sitta bekvämt eller att höra vad den man äter med säger, så var det en toppenrestaurang!

Det har ju regnat idag, men jag hann inte.
Idag skulle jag dammsuga, städa toaletter, damma, köra till Ikea och en snabbis till väla, hem och göra Wildamat, vika tvätt och kanske dra igång en ny maskin. Och skriva ett inlägg om Bechamelsås.
Det var vad jag SKULLE göra.
Idag har jag alltså varit på Ikea och väla. Punkt.

När Wilda skrattar högt och ända nerifrån magen är det som om någon blåser såpbubblor på min insida.

Skulle bara tala om det.

Idag har vi haft kalas för Wilda. Det blir inte lättare för varje gång. Det blir inte det.
Det känns som att jag tog ett djupt andetag imorse klockan åtta när jag vaknade, och inte förrän vid halv tolv ikväll andades jag ut.

Denna gången skulle vi vara 22 st. Det är inte sittplats som är problemet. Inte heller är det mat. Eller tårtor.
Det är hela grejen tillsammans, alla smågrejer.
Handla-inte glömma något, duka-inte glömma någon, maten-inte misslyckas, inte göra för lite eller på tok för mycket. Tårtor-inte misslyckas, dricka-handla hem, ställa fram, se till att drycken är kall, inte glömma öppnare. Stolar-har vi så att alla kan sitta, nej kör iväg och hämta en till. Stryka dukar-den var tydligen för kort när båda iläggskivorna är i, förlåt Fredrik, stryka ny duk. Räcker lasagnen?-nej, kör in och köp ostsås så jag kan göra en till. Ska brödet verkligen jäsa TVÅ gånger à 30 min? Då hinner ju inte lasagnen bli klar?! Fan, förträngt att göra salladen, är det inte varmt här?

Tusen, miljoooooner smågrejer bidrar till att huvet är helt tjockt av allt man ska komma ihåg. Det brukar leda till att man glömmer fetaosten som också skulle fram, eller att man glömt dressingen. Faktiskt glömdes inget i den kategorin denna gången. Det var handlingen det föll på.
Jag var och handlade till kalaset tidigare i veckan. Det enda jag medvetet sparade till fredagen var sallad, gurka och tomat.
Så Fredrik köpte detta i fredags.
"Detta går ju skitbra det här, huset är städat och än så länge är läget under kontroll."
Jag ska göra tårtor på kvällen, och det ska vara hallon i tårtan, men sen skulle man spara en del hallon till glasyren. Detta gjorde givetvis inte jag.
Så lördag morgon vid halv nio-tiden kör jag till mitt andra hem och inhandlar hallon. Är vid gott mod, känns fortfarande bra det här.
När hallonglasyren är gjord och tårtorna är färdiga är det dags att gå på lasagnen samtidigt som brödet. Det är här något går snett. Kaos.
Jag börjar läsa på Foccacia-förpackningen och inser att jag glömde köpa jäst när jag handlade i onsdags. Jag ber Fredrik köra in och handla.
Ostsåsen kokar inte upp som den ska eftersom jag inte har någon större gryta än den som används. Osten tar slut och jag får ta reserven i frysen. Ostsåsen stänker upp på min hand och brännskadar den.
Nu börjar jag bli lite smått irriterad på den här jävla såsen. Ja, men då bränner vi lite i bottnen på kastrullen, varför inte liksom?! Till slut blir såsen varm och osten har smält, det får duga, är min spontana reaktion. Vid detta laget är det inte bara kaos i min hjärna utan även i köket med all disk och en gnällig tjej som hänger vid benen och vill komma upp.
Så, nu har jag gjort 4 lasagner och när jag tittar på formarna får jag plötsligt för mig att det inte alls räcker. Det sätter sig i skallen på mig som klistret på flugfångarremsorna man hänger vid fönstret på sommaren.
Detta leder till att Fredrik får åka in och handla. Igen.
När han kommer tillbaka med ostsås har jag nästan gjort en lasagne till färdig, och jag kan känna mig lugn igen. Brödet är också under kontroll, efter många om och men.

Nog för att man är och handlar titt som tätt, men TRE gånger inom loppet av 5 timmar är kanske lite att ta i?
Lite lustigt (tycker jag) blev det när Fredrik köpte ostsåsen, men det är en liten anekdot jag sparar på till en regnig dag.

Imorgon är det tilltalande att provköra cykelsitsen Wilda fick idag, får se om min andning har normaliserats tills dess och om vädret är bra. Och om jag hinner, har ju ett rätt pressat schema nuförtiden.

När man känner att en powernap är tvunget för att man ska orka gå in till sovrummet från soffan, då är man fan trött!